fiendeinuti.blogg.se

Hej! Jag är en 16-årig tjej och jag vill berätta om mina erfarenheter kring sjukdomen Anorexia Nervosa, som jag levt med i tre år. Jag skriver för att andra ska få en inblick i sjukdomen, för att personer med samma problem inte ska känna sig ensamma och för att det kanske kan hjälpa mig själv att komma ur det. Det hoppas jag i alla fall! Varma kramar, A.

Müslibars/Proteinbars

Publicerad 2013-07-25 14:39:41 i Min vardag,

Jag, min granne Fanny och hennes kusin Klara har idag bakat nyttiga och alldeles säkert jätte goda müsli/proteinbars!

Recept 1

1dl nötter
1dl kärnor (pumpa, solros etc.)
2 dl havregryn/müsli
1-2 dl torkad frukt
1/2 dl juice/proviva
3 äggvitor (ca 1 dl)
1 msk smaksättning (kanel, kakao, vaniljpulver etc.)

Recept 2

2 dl nötter
2 dl kärnor
1 dl frön
1 dl torkad frukt
3 msk honung
3 äggvitor (ca 1dl)
1 msk smaksättning

Som ni ser är recepten väldigt lika så man gör likadant med dom. Ugnen ska vara på 125 grader varmluft.

1. Hacka nötter och torkad frukt i småbita.
2. Vispa äggvitorna så dom blir skummiga, men INTE maräng!
3. Blanda alla ingredienser och häll ut på bakplåtspapper i en form eller på en plåt. Grädda i ugnen i ca 25 minuter.
4. Skär upp i lagom stora bitar medan kakan fortfarande är lite ljummen och förvara i en låda eller packa in i plastfolie. För längre hållbarhet kan man frysa ner barerna!

@letssurvive

Publicerad 2013-07-17 10:07:21 i Min vardag,

Följ mig och min vän/granne på vårdat gemensamma instagramkonto! Vi kämpar tillsammans och tänker göra på vårat sätt!

Jag är lite stolt över mig själv

Publicerad 2013-07-13 23:47:00 i Min vardag,

Och varför är jag det? Jo för att jag Ä-N-T-L-I-G-E-N vågat sätta ord på och berätta för min mamma vad jag har känt hela mitt liv, och vad jag faktiskt fortfarande känner rätt ofta. Under hela min barndom har jag varit rädd att förlora min mamma till någon annan. För mamma är ju min, det är mig hon ska älska högt och oändligt. Själviskt? Ja och det skäms jag över, mycket!! Men vad ska jag göra? Jag önskar det inte var så men jag har hört att vi som får ätstörningar på något sätt ofta har känt sig övergivna på något sätt. Jag har aldrig tänkt att jag känner mig "övergiven" eller "oförstådd", men när jag tänker på det nu och analyserar mitt liv och mina känslor så stämmer det ju ganska bra, eller?
Ätstörningen är som en nallebjörn man kramar om när man inte känner att någon annan förstår och den är svår som tusan att ersätta - MEN DET GÅR, och det är det viktiga!
För att komma bort ifrån ett inetsat mönster försöker jag att sysselsätta mig med olika projekt och få utlopp för kreativitet . Och nu ska jag faktiskt försöka skriva två olika böcker!
Att jobba med händerna är meditativt, och jag älskar det!

 

Livet är så mycket värt!

Publicerad 2013-07-13 23:27:00 i Min vardag,

Jag skrev precis ett inlägg med precis samma rubrik på min vardagliga blogg, men det här kommer nog bli mer koncentrerat på vad jag faktiskt kände ikväll.
Jag är just nu nere i Danmark hos min mormor på semester. Hela familjen är samlad, vilket inte händer särskilt ofta, och självklart är det hur underbart och mysigt som helst!
God mat och dryck är ju en stor del utav upplevelser, vilket jag tror att alla håller med mig om, men det är inte så lätt att njuta när man ständigt känner blicken på ens tallrik ifrån mamma och får kommentarer när man inte ens ätit klart. Hur ska man då kunna hitta sin egen rytm kring mat och sitt sätt att äta på? Självklart är det svårt att hitta just "sitt sätt" när tankar om vilket pålägg man ska ta på mackan, vilken dricka man ska välja, eller hur man ska äta nu för att känna att de där chipsen man tänkt äta på kvällen ska kännas okej att äta flyger omkring i huvudet, men jag tror det måste vara en del utav tillfrisknandet på något sätt!
Hur som helst.
Idag var nog den första dagen på två veckor då jag inte fått någon kommentar om mitt ätande och faktiskt fått bestämma helt själv! Det är en väldig frihet och jag njuter av varenda leende från världens jobbigaste men absolut bästa mamma som möter mig med jämna mellanrum.
Ikväll satt vi och pratade med min saknade moster om karriär. Vi drack en riktigt god asti (vi är trots allt i Danmark) och jag åt chips och jordnötsringar - utan att tänka särskillt mycket över det! Jag släppte loss helt enkelt och drack det min moster hällde upp till mig, åt det jag kände mig sugen på och mådde bra!
Livet är så mycket mer värt vid dessa tillfällen än det fängelse som jag annars är instängt i av olika tankar, och nu ska jag kämpa för att bli bättre på att "tänka utanför boxen"!

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela