Vad sjukdomen för med sig förutom hemska tankar om dig själv.
Förutom att man mår väldigt dåligt psykiskt av alla tankar om kroppen, mat och träning så finns det en massa bieffekter som bara gör allt värre. Och jag tänkte lista några här:
- Man har noll energi. Orkar knappt tänka, prata eller röra sig; vilket är en stor del i sjukdomen för att göra av med så mycket som möjligt hela tiden. Det tär på en.
- Stor risk för benskörhet. Ingen del av kroppen får ju de näringsämnen som den behöver för att kunna fungera så till slut börjar kroppen ta all energi den kan hitta inuti kroppen, t.ex. musklerna, vilket hjärtat är en stor en...
Jag har varit på en benmineralsmätning som visade att skelettet i min rygg har försämrats. Som tur är kan det hinna fixa till sig innan jag har vuxit klart, om jag fortsätter att äta bra och mycket mejeriprodukter!
Jag har varit på en benmineralsmätning som visade att skelettet i min rygg har försämrats. Som tur är kan det hinna fixa till sig innan jag har vuxit klart, om jag fortsätter att äta bra och mycket mejeriprodukter!
- Håret blir livlöst och naglarna svaga. Det hör ju ihop med det som jag skrev ovan; kroppen tar all energi den kan hitta och prioriterar först och främst hjärtat som ska fortsätta slå så länge det går. Därför blir inte håret så himla kul och i vissa fall ramalar håret av.
- Blicken och närvaron är borta. Behöver jag säga mer än att man inte orkar hur mycket man än försöker? Koncentrationen är svår att hålla och att läsa eller titta på en film funkar helt enkelt inte ibland.
- Man blir blek och mörk under ögonen. Inte det som gör att man känner sig sådär super attraktiv.
- Ju smalare och längre ner du gräver dig, desto svårare har du att stå emot tankarna. Även om man inte vill följa dem för att man vet att det är det dummaste man kan göra så går de inte att stå emot, en fruktansvärd känsla!
- Humöret svänger rejält. När jag var som sämst så var jag mest arg, sur och ledsen. Konflikter uppstår lätt vilket ingen mår bra av, och de vid matsituationerna är det värsta man kan tänka sig. Dumma, elaka saker flyger ut ur munnen till de man älskar.
- Mensen försvinner. Även om jag kanske inte vill ha barn i framtiden så vill jag ändå ha möjligheten att välja ifall jag vill eller inte. Och det är ännu ett tecken på att kroppen inte mår bra eftersom det både hänger ihop med att kroppen och humöret ska vara stabilt.
- Man isolerar sig.
- När behandlingen är igång är man fast vid ett matschema som man i början strängt följer. Måltider ska vara på exakta klockslag och det ska vara precis så mycket som det är sagt och inte en smula mer.
- Det ända lite bra jag kunde komma på var att man blir en klippa på huvudräkning, men det hade jag gärna blivit utan sjukdom!
Allt detta för en liten dum tanke som utvecklar sig till så mycket mer. Som en fjäril fast ful och äcklig. Och allt fixas genom det mest naturliga behovet, mat. Bara mat.
