Jag och min sjukdom, del 3.
Andra vändan hos SCÄ.
Jag började gå hos Mobila teamet igen med samma behandlare som förra gången. Fruktansvärt är det ända jag kan säga om den kontakten.
Jag fick göra en benmineralsmätning som visade att mitt skelett i ryggen har tagit stryk av att jag inte har ätit tillräckligt under en lång period. Kalktabletter och ett krav om att sluta rida eftersom följderna som kunde bli ifall jag skulle ramla av var allt för farliga. Ännu en gång tårar, och varje gång någon eller jag själv pratar om det börjar jag fortfarande gråta. Det var verkligen ett bevis på att kroppen inte klarar vad som helst, vilket det faktiskt har känts som under en väldigt lång tid, och främst på att man inte vet vad man har förens man har förlorat det.
Jag fick göra en benmineralsmätning som visade att mitt skelett i ryggen har tagit stryk av att jag inte har ätit tillräckligt under en lång period. Kalktabletter och ett krav om att sluta rida eftersom följderna som kunde bli ifall jag skulle ramla av var allt för farliga. Ännu en gång tårar, och varje gång någon eller jag själv pratar om det börjar jag fortfarande gråta. Det var verkligen ett bevis på att kroppen inte klarar vad som helst, vilket det faktiskt har känts som under en väldigt lång tid, och främst på att man inte vet vad man har förens man har förlorat det.
Efter en tid av behandling hos Mobila så blev jag flyttad till SCÄ's ungdomsmottagning och fick en ny läkare. Jag är otroligt glad att jag fick börja där istället och hon som jag pratar med nu är faktiskt jätte bra!
Ungefär i samma veva som detta hände så började konfirmationsträffarna inför sommarens Italienresa sätta igång. Jag var på god väg ut ur sjukdomen, mådde bra och blev tillsammans med en i konfirmationsgruppen. Och jag tror att det är svårt att inte må bra när man är i en "kärleksbubbla". Men jag fick influensa, mådde illa och hade svårt att äta igen. Det gick inte lika bra längre och allt kändes jobbigt och jag började inse att det faktiskt inte var killen jag var kär i utan i själva kärleken så jag gjorde slut och fortsatte att dra på mig den ena influensan efter den andra, vilket drog mig neråt i ätstörningsspiralen igen. Här är det faktiskt väldigt bra att likna med en cirkel, det är så lätt att falla över till andra sidan igen när man mår tipptopp, det är skört.
Men konfirmationsresan kom och vi åkte till Italien och jag hade bokstavligt talat en helt fantastisk resa där jag lärde känna helt otroliga och underbara personer som jag idag älskar djupt!
Dock gick jag inte upp i vikt under resan och efter konfirmationstiden blev jag inlagd på SCÄ's familjevårdsavdelning. Och helt ärligt så var det det värsta jag har varit med om. Jag kommer på en positiv sak med det hela och det var att vi tjejer som låg inlagda samtidigt kom varandra rätt nära och jag lärde framförallt känna en tjej som visade sig vara min granne.
Under min andra period hos SCÄ blev jag erbjuden en ny typ av behandling som vi självklart tackade ja till, det känns smart att ta emot all hjälp man kan få. Multi Family Terapi, MFT.
Vi har varit fem familjer som setts under bestämda träffar utspridda över året och pratat och delat med oss av våra erfarenheter kring sjukdomen och det som har varit givande för mig är att jag har fått träffa fyra fantastiska tjejer med samma sjukdom som jag. Fyra fantastiska tjejer som känner igen sig i det jag berättar och som berättar saker som jag känner igen mig i. Det är också därför jag skapade den här bloggen, för att jag vet hur skönt det var att se att jag inte var ensam, att det inte var något fel på mig. Det är en objuden gäst som väntar på att få sparkas ut och det ska jag göra tillsammans med min underbara stora familj och mina otroligt fantastiska vänner!
